Gammal dikt från 2009

~ Skriven 19/2 - 2009 ~

Minns du när jag var liten,
när jag sov hos dig och farmor?
Vi spelade bingo lotto och hade det mysigt.
Minns du hur vi gick i skogen?
Minns du när jag och du spelade golf?
Minns du att jag alltid fick frukost på sängen,
när jag sov hos dig och farmor?
Alltid när det var kalas så satt jag bredvid dig.
Jag log alltid när jag pratade om dig,
eller var med dig.

Men nu,
ler jag inte mer.
Nu bara gråter jag,
För du dog.
Nu kan jag inte sova över hos dig mera,
inte spela bingo lotto.
Ingen mera frukost på sängen,
inget mera golf spelande.
Aldrig sitta bredvid dig mera,
inte le när jag pratar om dig.

Den 11/11 - 2008,
då dog du.
Då raserades mitt liv totalt!
Jag vet inte,
hur jag ska kunna gå vidare.
Utan dig.
Jag bara gråter,
hela tiden.

Jag är så stolt,
över att du var min farfar.
Du lärde mig så mycket,
om livet och andra saker.
Du fanns för mig när jag var ledsen,
eller arg.
Jag tänker ofta,
på var du är nu.
Ser du mig?
Hör du mig?
Jag ser inte dig,
Men jag hör dig.

Jag saknar dig!
Hoppas att du nu vilar i frid,
det är du värd!
Min älskade farfar!